onsdag 31 juli 2013

2 Korinthierna 1-6

2 Korinthierna 1-6


1:3-4  3 Välsignad vare vår Herre Jesu Kristi Gud och Fader, den ömma barmhärtighetens Fader och all trösts Gud, 4 som tröstar oss i all vår vedermöda, så att vi skall kunna trösta dem som är i allt slags vedermöda, genom den tröst med vilken vi själva nu tröstas av Gud.

Jehova Gud kallas här av Paulus för "Den ömma barmhärtighetens fader och all tröst Gud". Det är verkligen vackert beskrivet av Gud Jehova som en himmelsk fader för oss människor som verkligen bryr sig om och tröstar de som försöker lyda och tjäna honom som kristna.


2:15-16  15 För Gud är vi nämligen en Kristi vällukt bland dem som är på väg att räddas och bland dem som är på väg att förgås; 16 för de senare en doft av död till död, för de förra en doft av liv till liv.

Ett uppslagsverk kommenterar: "Metaforen ”en Kristi vällukt” som betydde liv för några och död för andra är ”förmodligen hämtad från den romerska sedvänjan att bränna rökelse längs processionsvägen”, sägs det i The International Standard Bible Encyclopedia. ”Doften som betydde triumf för segrarna påminde fångarna om att de troligen hade en avrättning att vänta.”"

Vad menas med att vara ”en Kristi vällukt”? Det är de Kristna som håller sig till Bibeln och förkunnar dess budskap. Samtidigt som denna doft kan vara hemsk för orättfärdiga människor är den en välluk för Jehova och för uppriktiga människor.


3:4-6  4 Nu är det genom Kristus vi har en sådan tillförsikt till Gud. 5 Det är inte så att vi av oss själva är tillräckligt kvalificerade, så att vi kan räkna något som om det kommer från oss själva, utan detta att vi är tillräckligt kvalificerade kommer från Gud, 6 som verkligen har gjort oss tillräckligt kvalificerade att vara ett nytt förbunds tjänare, inte en skriven lagsamlings, utan andens; den skrivna lagsamlingen dömer nämligen till döden, men anden gör levande.

Paulus menar här att han av Guds andes kraft och ledning gjorts kvalificerad att predika det Kristna budskapet och vara en apostel för nationerna. Kvalifikationen är inte mänsklig från honom själv utan han har gjorts kvalificerad genom Gud i Guds kraft.


4:7  7 Men denna skatt har vi i lerkärl, för att den kraft som är över det normala skall vara Guds och inte komma från oss själva.

Paulus kallar sin uppgift att få vara en representant för Gud och Kristus, och predika det Kristna budskapet för att vara "en skatt". Där han menar att han själv och de andra kristna, som ofullkomliga människor är som spräckliga "lerkärl". Men att predikandet av det Kristna budskapet sker i Guds kraft! Och detta gav Paulus stor glädje och ett privilegium att få vara en representant för Gud och Kristus och få sprida det kristna budskapet.


5:20  20 Vi är alltså ambassadörer på Kristi vägnar, som om Gud framställde enträgna uppmaningar genom oss. På Kristi vägnar ber vi ivrigt: ”Bli försonade med Gud.”

Paulus tar här fram tanken att människosläktet som helhet kommit bort från Gud efter Adam och Evas uppror i Edens trädgård. Men genom det Kristna budskapet, genom tro på Jesu döds lösenoffer kan människor få förlåtelse för synder och kunna närma sig Gud. Paulus som en representant för Gud kallar sig för en ambassadör på Kristi vägnar när han förkunnade det Kristna budskapet.


6:11-13  11 Vår mun har öppnat sig för er, korinthier, vårt hjärta har vidgat sig. 12 Ni har inte trångt rum hos oss, men ni har trångt rum i er egen ömma tillgivenhet. 13 Därför, som en gottgörelse i gengäld – jag talar som till barn – vidga er, också ni.

Ja, Korinthierna hade inte öppnat sitt hjärta och tagit emot Paulus och hans sällskap som Paulus och bröderna med honom hade i tillgivenhet och kärlek öppnat sitt hjärta för korinthierna. 

Jesus hade ju sagt i Johannes 13:34-35 att hans efterföljare skulle älska varandra som han älskade dem: 
"34 Jag ger er nu ett nytt bud, att ni skall älska varandra – att alldeles som jag har älskat er skall också ni älska varandra. 35 Av detta skall alla veta att ni är mina lärjungar: om ni har kärlek inbördes.”





söndag 28 juli 2013

1 Korinthierna 15-16

1 Korinthierna 15-16


15:12-17  12 När det nu predikas om Kristus att han har blivit uppväckt från de döda, hur kommer det sig då att några bland er säger att det inte finns någon de dödas uppståndelse? 13 Ja, om det inte finns någon de dödas uppståndelse, då har inte heller Kristus uppväckts. 14 Men om Kristus inte har uppväckts, då är helt visst vår predikan förgäves, och vår tro är förgäves. 15 Dessutom befinns vi också vara falska vittnen om Gud, eftersom vi har vittnat mot Gud att han har uppväckt Kristus, som han likväl inte har uppväckt, om det verkligen är så att de döda inte skall uppväckas. 16 För om de döda inte skall uppväckas, då har inte heller Kristus uppväckts. 17 Och om Kristus inte har uppväckts, då är er tro meningslös; ni är då ännu i era synder.

En del menade att det inte fanns någon uppståndelse från de döda. Men det är en kärna och hoppet i de "Goda nyheterna", att Jesus dött och blivit uppväckt och genom Jesu död ska vi ofullkomliga avkomlingar till Adam och Eva kunna få liv, och leva istället för att dö. Ja, Paulus lyfter fram att om det inte finns en uppståndelse från de döda och Jesus inte uppväckts skulle tron vara meningslös för då skulle alla "vara i sina synder", dvs. fortfarande ofullkomliga avkomlingar som ärver döden tillsammans med den ärvda synden från Adam och Eva.


15:20-22  20 Men nu har Kristus uppväckts från de döda, förstlingen av dem som har somnat in i döden. 21 Ty eftersom döden har kommit genom en människa, kommer också de dödas uppståndelse genom en människa. 22 Ty alldeles som alla dör i Adam, så skall också alla göras levande i Kristus.

Paulus kallar Jesus Kristus "förstlingen" som uppväckts från de döda. Med det menar Paulus att Kristus är förstlingen av de som dött som människor som sedan uppväckts till att bli en andevarelse och få liv i himlen istället för på Jorden.

Och återigen att grunden för att kunna få livet tillbaka, en uppståndelse från de döda är på Jesu lösenoffer, nämligen att Jesus dog för världen av människor för att vi skulle kunna få leva istället för att dö.
   Som det står i Johannes 3:16 :"Ty Gud älskade världen så mycket att han gav sin enfödde Son, för att var och en som utövar tro på honom inte skall bli tillintetgjord  utan ha evigt liv."


16:13  13 Håll er vakna, stå fasta i tron, uppför er som män, bli starka. 14 Låt allting hos er ske i kärlek.

Jag fastnar för Paulus uppmaning till korinthierna: "Låt allting hos er ske i kärlek". Det visar på det redan kända, egentligen självklara, nämligen att kärlek ska vara grunden, eller motivationen till allt man som kristen gör. Kan man säga att alla sorters Kristna alltid har levt upp till detta? NEJ. Paulus som kunde säga "Bli min efterliknare liksom jag är Kristi", var själv motiverad av kärlek och försökte ingjuta samma anda i hans medkristna. En bra fråga nu idag är vilken organiserad Kristen organisation som som helhet lever upp till detta att låta "allting" ske i Kärlek? 

fredag 26 juli 2013

1 Korinthierna 11-14

1 Korinthierna 11-14


11:1  11 Bli mina efterliknare, liksom också jag är Kristi.

Tänk att Paulus, som en gudhängiven kristen, liknade Jesus nit i att predika det Kristna budskapet, hjälpa andra och på andra sätt i den höga grad att han kunde säga dessa orden "Bli min efterliknare liksom jag är Kristi".


12:27-31  27 Nu är ni Kristi kropp och var för sig lemmar. 28 Och Gud har satt dem var och en i församlingen: för det första apostlar; för det andra profeter; för det tredje lärare; sedan kraftgärningar; sedan gåvor att läka; tjänster för att hjälpa, förmågor att leda, olika slag av tungotal. 29 Inte är väl alla apostlar? Inte är väl alla profeter? Inte är väl alla lärare? Inte utför väl alla kraftgärningar? 30 Inte har väl alla gåvor att läka? Inte talar väl alla med tungor? Inte är väl alla översättare? 31 Men fortsätt nitiskt att sträva efter de större gåvorna. Och dessutom visar jag er en långt bättre väg.

Paulus liknade den kristna församlingen vid en kropp, som består av många delar men är ändå en kropp, dvs. en helhet. Denna långt bättre vägen är kärlekens väg som nästa kapitel tar upp.


13:1-8  13 Om jag talar människors och änglars språk men inte har kärlek, då har jag blivit en ljudande malm eller en skrällande cymbal. 2 Och om jag har profeterandets gåva och är insatt i alla heliga hemligheter och all kunskap, och om jag har all tro så att jag kan förflytta berg, men inte har kärlek, då är jag ingenting. 3 Och om jag ger ut allt vad jag äger för att andra skall ha att äta, och om jag lämnar ut min kropp, för att kunna berömma mig, men inte har kärlek, då är det mig till ingen nytta alls.
4 Kärleken är tålmodig och omtänksam. Kärleken är inte svartsjuk, den skryter inte, blir inte uppblåst, 5 bär sig inte oanständigt åt, söker inte sina egna intressen, blir inte uppretad. Den för inte räkenskap över oförrätten. 6 Den gläder sig inte över orättfärdigheten, men den gläder sig med sanningen. 7 Den fördrar allting, tror allting, hoppas allting, uthärdar allting.
8 Kärleken upphör aldrig. Men vare sig det finns gåvor till att profetera, skall de tas bort, eller tungotal, skall det upphöra, eller kunskap, skall den tas bort.

Detta är grymma verser om kärlek. Paulus börjar med att säga att om han kunde nåt så otroligt som att prata "änglars språk" men inte har kärlek så vore det nåt frånstötande, som låt som låter illa, som "en ljudande malm". Han fortsätter med att jämför med profeterandet gåva, insatt i djup kunskap i bibeln och att till och med göra massa goda saker mot andra men inte ha eller motiveras av kärlek - då är man "ingenting" menar Paulus när han skriver att alla gåvor utan "kärlek med i bilden" är "till ingen nytta alls".

Sen beskriver Paulus vackert vad kärleken är och inte är. Kärleken beskrivs här delvis som godhet, utan att vara naiv.


14:20  20 Bröder, bli inte barn till förståndet, men var spädbarn i fråga om ondska; bli likväl fullvuxna till förståndet.

Fint skrivet av Paulus, han uppmanade sina medkristna att vara spädbarn i ondska men inte till "förståndet". Detta harmonierar med tanken i Amos 5:15 "Hata det onda och älska det goda".

1 Korinthierna 7-10

1 Korinthierna 7-10


7:8-9  8 Nu säger jag till de ogifta och till änkorna: det är bra för dem att de förblir så som jag är. 9 Men om de inte har självbehärskning bör de gifta sig, för det är bättre att gifta sig än att vara upptänd av begär.

Ja, Paulus menar här att det är bättre med äktenskap än otukt, för att gå runt upptänd av begär utan att vara gift skulle i de flesta fall till slut leda till otukt. Så är det inte fel att gifta sig, men Paulus menade att den ogifta har ingen partner att ta hänsyn till och kan därför lättare i ännu högre grad tjäna Gud med helig tjänst.


8:1-3  8 Vad nu beträffar mat som varit offrad åt avgudar: vi vet att vi alla har kunskap. Kunskapen gör oss uppblåsta, men kärleken bygger upp. 2 Om någon menar att han har förvärvat kunskap om något, så känner han det ännu inte så som han bör känna det. 3 Men om någon älskar Gud, då är denne känd av honom.

Intressanta verser, där Paulus tar fram att "kunskap" kan blåsa upp, dvs. gör en stolt och kaxig, kanske få någon att agera överlägset, men så är inte kärlekens vägar. Kärleken bygger upp. Kristendomen är ju faktiskt grundad på Kärlek. 

Vers 3 är fin. Om någon älskar Gud så är denne känd av honom. Detta kan syfta på ett personligt förhållande mellan den som älskar Gud och Gud.


 9:19-23  19 Fastän jag är oberoende av alla, har jag nämligen gjort mig till allas slav för att kunna vinna så många fler. 20 Och så har jag för judarna blivit som en jude för att kunna vinna judar; för dem som är under lag har jag blivit som en under lag, fastän jag själv inte är under lag, för att kunna vinna dem som är under lag. 21 För dem som är utan lag har jag blivit som en utan lag, fastän jag inte är utan Guds lag, utan är under Kristi lag, för att kunna vinna dem som är utan lag. 22 För de svaga har jag blivit svag för att kunna vinna de svaga. För alla slags människor har jag blivit allt för att i alla händelser kunna rädda några. 23 Men allt gör jag för de goda nyheternas skull, för att kunna bli delaktig i dem med andra.

Paulus anpassade sig när han spred det kristna budskapet för att nå alla olika sorters människor. Han gjorde verkligen en stor ansträngning, snacka om hängivenhet för Gud Jehova och det kristna budskapet.


10:1-5  10 Nu vill jag inte, bröder, att ni skall vara okunniga om att våra förfäder alla var under molnet och alla gick igenom havet, 2 och alla blev döpta till Mose med hjälp av molnet och av havet; 3 och alla åt samma andliga mat, 4 och alla drack samma andliga dryck. För de drack av den andliga klippa som följde dem, och den klippan betydde Kristus. 5 Men de flesta av dem blev inte godkända av Gud; de slogs nämligen ner i vildmarken.

Paulus skriver här rakt ut att israeliterna under och efter Mose tid fick andlig undervisning, ledning, men syndade ändå mot Gud och blev inte godkända.

Jag tänker på om drar en parallell till idag. Inom Kristenhetens kyrkor finns det en mängd olika grenar och inriktningar som lär och gör olika, men alla menar sig vara kristna. Så vilka av alla Kristna idag är godkända av Gud, för vad är det för mening att följa ett kristet "system" som inte godkänns av Gud....?


söndag 21 juli 2013

1 Korinthierna 1-6

1 Korinthierna 1-6


1:18-25  18 Talet om tortyrpålen är nämligen dårskap för dem som är på väg att förgås, men för oss som är på väg att bli räddade är det Guds kraft. 19 Det står ju skrivet: ”Jag skall komma de visas vishet att förgås, och de förståndigas förstånd skall jag skjuta åt sidan.” 20 Var är den vise? Var är den skriftlärde? Var är denna tingens ordnings debattör? Har inte Gud gjort världens vishet dåraktig? 21 Ty eftersom det i Guds vishet är så att världen genom sin vishet inte lärde känna Gud, fann Gud för gott att genom dårskapen i det som predikas rädda dem som tror.
22 Ty judarna begär tecken och grekerna söker vishet; 23 men vi predikar Kristus som hängd på pålen, för judarna en orsak till fall och för folk av nationerna en dårskap; 24 men för dem som är de kallade, både judar och greker, Kristus som Guds kraft och Guds vishet. 25 Det som är dåraktigt hos Gud är nämligen visare än människor, och det som är svagt hos Gud är starkare än människor.

 Ett uppslagsverk kommenterar att Grekerna på den tiden var vetgiriga, de försökte få svar på livets stora frågor och universum genom mänsklig logik och spekulation. Så Grekerna ansåg sig vara dåtidens intellektuella elit. Men Paulus ställer sådan vishet i kontrast till Guds vishet. Paulus betonar också att Kristendomen inte bygger på någon sån mänsklig vishet. Det Gud gör för att rädda troende framstår enligt människors vishet som dårskap.


2:6-10 6 Nu talar vi vishet bland dem som är mogna, men inte visheten från denna tingens ordning eller från denna tingens ordnings styresmän, som skall bli till intet; 7 utan vi talar Guds vishet i en helig hemlighet, den fördolda visheten, som Gud före tingens ordningar förutbestämde till vår härlighet. 8 Denna vishet har ingen av denna tingens ordnings styresmän lärt känna, ty om de hade känt den, skulle de inte ha hängt härlighetens Herre på pålen. 9 Men alldeles som det står skrivet: ”Vad öga inte har sett och öra inte har hört och människohjärtat inte har tänkt ut, det har Gud berett åt dem som älskar honom.” 10 För oss är det ju som Gud har uppenbarat det genom sin ande, ty anden utforskar allt, till och med Guds djupheter.

Paulus pratar här om "Guds heliga hemlighet", som "fördold vishet" som Gud uppenbarar och förklarar genom sin heliga ande. Det är sånt som man inte kan förstå enbart med mänsklig logik utan hjälp av Guds heliga ande. Men med helig ande blir det förståeligt. Vad är denna vishet? Det är Guds uppsåt att inför global fred och frid i ett paradis på jorden och det är byggt på Jesus Kristus.


2:14-15  14 Men en själisk människa tar inte emot det som kommer från Guds ande, ty det är dårskap för henne; och hon kan inte fatta det, eftersom det skall bedömas på ett andligt sätt. 15 Den andliga människan däremot bedömer verkligen allt, men själv bedöms hon inte av någon. 

Paulus tar här upp skillnaderna mellan att vara eller inte vara en andlig människa. Den köttsliga människan förstår inte andliga ting, men den andliga människan förstår både det köttsliga och det andliga - alltså allting.


3:1-3  3 Och, bröder, jag kunde inte tala till er som till andliga människor, utan som till köttsliga, som till spädbarn i Kristus. 2 Jag gav er mjölk att dricka, inte något som skall tuggas, för ni var ännu inte starka nog. Ja, inte ens nu är ni starka nog, 3 för ni är ännu köttsliga. Ty när det nu finns svartsjuka och osämja bland er, är ni då inte köttsliga, och vandrar ni då inte enligt människors sätt?

Ja, på den tiden liksom nu är inte faktumet att "vara kristen" alltid en garanti för "att vara andlig". Paulus tar upp att de på den tiden var som småbarn i andligt avseende så han kunde inte prata med dem om djupare andliga ting för de som spädbarn förstod inte det så han tog istället upp enklare saker som motsvarade "mjölk-mat". Tecknen på bristen på andlighet var som Paulus nämner svartsjuka och osämja. 


4:6  6 Detta, bröder, har jag nu överfört och tillämpat på mig själv och Apollos till er nytta, för att ni av vårt fall skall lära den regeln: ”Gå inte utöver det som står skrivet”, för att ingen av er skall bli uppblåst och vara för den ene och mot den andre.

Detta med att inte gå utöver vad som var skrivet i dåtidens skrifter eller idag i Bibeln som helhet är viktigt. Jag menar, om man börjar ändra på någonting, hur mycket kan man ändra på det utan att det blir någonting nytt? Som Kristendomen som Jesus införde, den var i början att direkt efterlikna honom och det fanns inga präster eller kyrkor då på den tiden. Sen lades det till massa saker så kristendomen idag är inte alls samma som den Jesus lärde ut för man började "gå utöver det som var skrivet".

5:1-2  5 Det rapporteras faktiskt om otukt bland er, och sådan otukt som inte ens förekommer bland nationerna, nämligen att någon har sin fars hustru. 2 Och ni är uppblåsta, men borde ni inte i stället ha känt sorg, så att den man som begått denna gärning kunde ha avlägsnats ur er krets?

Det var otukt i församlingen som inte ens var vanligt förekommande utanför församlingen, bland de icke-kristna. Nämligen att en man hade ihop det med sin pappas fru. Paulus uppmanar församlingen att utesluta denna man. Otukt fördöms ju igenom hela Bibeln både i gamla och nya testamentet som en väldigt allvarlig sak.


6:18  18 Fly undan otukten. Varje annan synd som en människa kan begå är utanför kroppen, men den som bedriver otukt syndar mot sin egen kropp.

Otukt är sex utanför äktenskapet. Paulus framhäver här att det är skadligt med otukt. Han uppmanar att man vidtar åtgärder för att undvika att begå otukt genom att "fly från den".


Romarna 12-16

Romarna 12-16


12:17-18  17 Återgälda ingen med ont för ont. Sträva efter det som är gott och riktigt i alla människors ögon. 18 Håll fred med alla människor så långt det är möjligt och beror på er.

Den kristna läran är verkligen fin när det följs i handling uppriktigt. Som dessa verser säger att inte hämnas, sträva efter allas bästa och så långt man själv kan påverka hålla fred med alla andra.


13:8-10  8 Var inte skyldiga någon någonting alls, utom när det gäller att älska varandra, för den som älskar sin medmänniska har uppfyllt lagen. 9 Ty detta: ”Du skall inte begå äktenskapsbrott; Du skall inte mörda; Du skall inte stjäla; Du skall inte ha begär”; och vilket som helst annat bud, det sammanfattas ju i detta ord: ”Du skall älska din nästa som dig själv.” 10 Kärleken gör inget ont mot nästan; kärleken är därför lagens uppfyllelse.

Ja, Paulus skriver att "kärlek" är "lagens uppfyllelse". Jesus kom och införde kärlek som ersättning av lagen, där kristna principer ersatte lagarna. Visst är det ganska självklart att en människa som lever som en Jesu efterföljare enligt principen att "älska sin nästa som sig själv", inte behöver lagar som "du ska inte döda". Så kärlek är Mosaiska lagens uppfyllelse, och Jesus Kristus, Kristendomens grundare som kom till jorden för ca 2000 år sedan uppfyllde och ersatte den Mosaiska lagen.


14:1-4  14 Välkomna den som är svag i tron, men inte för att träffa avgöranden om hans betänkligheter. 2 Den ene har tro till att äta allt, men den svage äter grönsaker. 3 Den som äter skall inte se ner på den som inte äter, och den som inte äter skall inte döma den som äter; Gud har ju välkomnat honom. 4 Vem är du som dömer en annans hustjänare? För sin egen herre står eller faller han. Helt visst skall han hållas stående, ty Jehova kan hålla honom stående.

Paulus skriver här att de kristna inte ska döma eller se ner på varandra på grund av olika samveten. Ett samvete tycker det är okej att äta t.ex. kött som ansågs orena enligt Mosaiska lagen men ett annat samvete tycker att det är omöjligt och oacceptabelt och Paulus skriver här att de då skulle göra så som de kände enligt sitt samvete utan att lägga sig i vad den andra gjorde och hålla sams i frid med varandra.


15:4  4 Ty allt som skrivits förr, det har skrivits till vår undervisning, för att vi genom vår uthållighet och genom trösten från Skrifterna skall ha hopp.

En vacker vers i Romarna som kan tillämpas på hela Bibeln, att allt i Bibeln har skrivit ner och bevarats för att vara till undervisning och öka uthålligheten i att fortsätta leva som en Kristen genom att följa Jesus, samt trösta i jobbiga stunder genom att ge hopp. Så vad är det kristna hoppet? Jo att kunna uppväckas från de döda om man dött för att sen få leva för evigt i ett paradis på jorden under Guds styre.


16:17-18  17 Nu förmanar jag er, bröder, att hålla ögonen på dem som vållar söndringar och ger orsaker till fall, tvärtemot den lära som ni har inhämtat; undvik dem. 18 Sådana människor är ju inte slavar åt vår Herre Kristus, utan åt sin egen buk; och genom fagert tal och smicker förleder de sveklösa människors hjärtan. 

Ja dessa allvarliga verser har en viktig lärdom. Att precis nu som för 2000 år sedan när dessa verser skrevs så är inte alla som påstår sig vara Kristna i verkligheten Kristna. Alla som menar sig följa Jesus gör inte det i praktikten och de kan ha en dålig inverkan på uppriktiga kristna. En del sådana som påstår sig vara Kristna kan istället för att tjäna Gud likt Jesus Kristus istället vara slavar åt sin egen "buk", dvs. sig själva, sitt ego och så lura andra för vinning. Inga trevliga saker detta men ack så sant att det finns falska kristna precis som det finns falska människor annars i största allmänhet.

fredag 19 juli 2013

Romarna 8-11

Romarna 8-11


8:2-4  2 Andens lag, den ande som ger liv i gemenskap med Kristus Jesus, har ju gjort dig fri från syndens och dödens lag. 3 Ty det som lagen inte kunde göra, eftersom den var svag på grund av köttet, det kunde Gud göra: genom att sända sin egen Son i syndigt kötts likhet och för syndens skull domfällde han synden i köttet, 4 för att lagens rättfärdiga krav skulle uppfyllas i oss som inte vandrar i överensstämmelse med köttet, utan i överensstämmelse med anden.

Här visas tydligt att Jesus kom till jorden och uppfyllde alla krav i Mosaiska lagen utan att synda i något avseende, och genom att uppfylla lagen kunde han sen ersätta den med Kristendomen, där förlåtelse för synder ges utifrån någons tro på Jesu lösenoffer genom Guds oförtjänta omtanke.


8:35-39  35 Vem kan skilja oss från Kristi kärlek? Vedermöda eller trångmål eller förföljelse eller hunger eller nakenhet eller fara eller svärd? 36 Alldeles som det står skrivet: ”För din skull blir vi dödade hela dagen, vi har räknats som slaktfår.” 37 Nej, i allt detta avgår vi med fullständig seger genom honom som har älskat oss. 38 Ty jag är övertygad om att varken död eller liv eller änglar eller regeringar eller något som nu är eller något som skall komma eller krafter 39 eller höjd eller djup eller något annat skapat skall kunna skilja oss från Guds kärlek som är i Kristus Jesus, vår Herre.

Detta är en av mina favoritverser i Bibeln: att ingenting kan skilja den som uppriktigt försöker efterlikna Jesus och utövar tro på Jesu lösenoffer från Guds eller Jesu Kristi kärlek!!!


9:6-9  6 Det är emellertid inte så att Guds ord har slagit fel. Ty inte alla som härstammar från Israel är verkligen ”Israel”. 7 Inte heller är de alla barn därför att de är Abrahams avkomma, utan: ”Det som skall kallas ’din avkomma’ skall komma genom Isak.” 8 Det vill säga: inte barnen efter köttet är i verkligheten Guds barn, utan barnen till följd av löftet räknas som avkomman. 9 Löftesordet löd ju som följer: ”Vid denna tid skall jag komma, och Sara skall ha en son.”

Detta är intresant, att Paulus här kommer in på att precis som alla Abrahams avkomlingar inte är arvingar till ett löfte, utan bara den som kom genom Abrahams son Isak och inte genom Abrahams son Ismael - på samma sätt är inte alla israliter "israel", Paulus kommer här in på ett andligt israel där det handlar om "hjärtats omskärelse" istället för "fysiska omskärelse". Angående "löftet", så fick Abraham löftet om att alla nationer ska välsignas genom hans avkomma efter att han visat tro och blev förklarad rättfärdig, dvs. före omskärelsen. Så man kan säga att alla som efterliknar Abrahams tro, bli hans barn i det att de har tro lik Abrahams!


9:30-33  30 Vad skall vi då säga? Att folk av nationerna, fastän de inte jagade efter rättfärdighet, uppnådde rättfärdighet, den rättfärdighet som kommer av tro; 31 Israel däremot, som jagade efter en lag som ger rättfärdighet, nådde inte fram till den lagen. 32 Av vilken orsak? Därför att de inte jagade efter den genom tro utan såsom genom gärningar. De snavade på ”stenen att snava på”, 33 som det står skrivet: ”Se! Jag lägger i Sion en sten att snava på och en klippa till fall, men den som tror på den skall inte bli besviken.”

Här kommer samma tanke fram som i ovanstående kommentar, att Nationerna blev genom sin tro, barn till Abraham. Fast de inte sökte rättfärdighet som judarna gjorde genom lagen, så fick nationerna genom tro på Jesus bli räknade som "rättfärdiga". 

Den sten som nämns här är en profetia om att Messias, Jesus Kristus för judarna skulle bli en sten att snava på, det blev han ju då judarna fick honom dödade och vägrade erkänna Jesus som "Guds Smorde", Messias. Men däremot började istället för judar mycket "icke-judar", dvs. "nationerna" tro på Jesus och det kristna budskapet så att de uppnådde denna rättfärdighet.


10:2-4  2 Jag ger dem nämligen det vittnesbördet att de har nitälskan för Gud, men inte enligt exakt kunskap; 3 ty eftersom de inte känner rättfärdigheten från Gud utan söker befästa sin egen, har de inte underordnat sig rättfärdigheten från Gud. 4 Kristus är nämligen slutet på lagen, så att var och en som utövar tro kan vinna rättfärdighet.

Här tar Paulus upp att de Judar som fortsatte hålla fast vid Mosaiska lagen och inte godtog Jesus som Messias och därmed omfattade Kristendomen, hade en nitälskan för Gud i att följa lagen, men de saknade "exakt kunskap". Som Paulus skriver är Jesus som uppfyllt och ersatt lagen "slutet på lagen".

Detta med ha hängivenhet, eller nitälskan för Gud, men inte enligt "exakt kunskap" är en bra fråga att ställa sig idag vilken av alla tusentals religioner och grupper inom grupper inom grupperna inom de olika religionerna - vem av dem har mest "exakt kunskap om Gud", för många är väl hängivna Gud i sin tro, men det garanterar inte att de har tro enligt "exakt kunskap" eller "rätt förståelse" enligt Gud.

Paulus hade själv som "Saul från Tarsos" varit en motståndare mot Kristendomen, det berättas ju i Apostlagärningarna att Paulus förföljde de Kristna och var med och bevittnade när Stefanus blev dödad genom att bli stenad. Paulus trodde då han tjänade Gud på rätt sätt, men så visade sig den uppståndne Jesus i en övernaturlig syn och frågade varför Paulus förföljde honom. Därefter vände Paulus helt om och blev en lika nitisk Kristen som han hade varit nitisk jude dessförinnan.


11:5-6  5 Således har då också i den nuvarande tidsperioden en kvarleva trätt fram enligt ett utväljande på grund av oförtjänt omtanke. 6 Om det nu är genom oförtjänt omtanke, är det inte längre på grund av gärningar; annars visar sig den oförtjänta omtanken inte längre vara oförtjänt omtanke.

Paulus tar här bl.a. upp att Gud utvalt folk av nationerna enligt oförtjänt omtanke. Då de uppnått rättfärdighet genom tro på Jesus som Judarna inte uppnått som står vidare i vers 7: 7 Hur förhåller det sig då? Just det som Israel ivrigt söker har det inte uppnått, men de utvalda har uppnått det. De andra förhärdades;