Romarna 4-7
4:9B-12 Tron tillräknades Abraham som rättfärdighet.” 10 Under vilka omständigheter tillräknades den då? När han var i omskuret tillstånd eller i oomskuret? Inte i omskuret tillstånd, utan i oomskuret. 11 Och han fick ett tecken, nämligen omskärelsen, som ett sigill på den rättfärdighet genom tron som han hade medan han var i sitt oomskurna tillstånd, för att han skulle bli far till alla som har tro medan de är i ett oomskuret tillstånd, för att rättfärdighet skulle tillräknas dem, 12 och
far till omskurna avkomlingar, inte bara för dem som håller sig till
omskärelse, utan också för dem som vandrar ordningsfullt i fotspåren av
den tro som vår far Abraham hade medan han var i det oomskurna tillståndet.
Hela kapitel 4 i Romarna tar upp att Abraham förklarades rättfärdig till följd av tro, och "efter" att ha förklarats rättfärdig till följd av gärningar av tro kom omskärelsen som ett tecken på denna rättfärdighet till följd av tro. Paulus argumenterar i 4e kapitlet i Romarna för att en kristen förklaras rättfärdig till följd av gärningar av tro, och inte till följ av laggärningar, dvs. genom att hålla Mosaiska lagen.
5:8 8 Men Gud bevisar sin egen kärlek till oss genom att Kristus dog för oss medan vi ännu var syndare.
Ja, Jesus Kristus dog inte för en samling rättfärdiga människor utan för en samling syndare. Alla ofullkomliga människor är ju syndare. Därför kunde ingen, hur gärna de än ville helt hålla den Mosaiska lagen, så lagen visade därigenom att de som försökte hålla den inte kunde hålla den och var syndare enligt lagen.
Men så kom Jesus och gav sitt liv för människor som är syndare för att de genom tro på Jesu offer skulle kunna förklaras rättfärdiga inför Gud genom denna tron.
5:12-13 12 Därför: alldeles som synden kom in i världen genom en enda människa, och döden genom synden, och döden på så sätt spred sig till alla människor därför att de alla hade syndat ... 13 Intill lagen var det nämligen synd i världen, men synd tillskrivs inte när det inte finns någon lag.
Ja, enligt Bibeln kom synden in i världen genom Adam och Eva, genom en enda människa, dvs. "Adam", och så blev Adam och Eva ofullkomliga och dog, så fick de efter att de syndat mot Gud barn, som ärvde döden som ett resultat av ofullkomligheten som uppstod av Adam och Evas synd mot Gud. Sen angående vers 13 så kom Jesus Kristus och upplöste lagen, genom att uppfylla den och införa Kristendomen, där de Kristna kunde få förlåtelse för synd på grundval av Jesu död, och därigenom genom oförtjänt omtanke förklaras rättfärdiga istället för att dömmas som syndare enligt Mosaiska lagen.
6:23 23 Ty den lön synden betalar ut är död, men den gåva Gud ger är evigt liv genom Kristus Jesus, vår Herre.
Återigen så dömde lagen folk under den som syndare, lönen för synd är död. Men Genom tro på Jesu lösenoffer, kan de kristna förklaras rättfärdiga till följd av tro och då kunna få evigt liv, antingen i himlen eller i ett paradis på jorden.
7:21-25 21 Jag finner alltså denna lag i mitt fall: när jag gärna vill göra det rätta, då finns det onda hos mig. 22 Jag har verkligen min lust i Guds lag efter den människa jag är invärtes, 23 men i mina lemmar ser jag en annan lag, som för krig mot mitt sinnes lag och gör mig till fånge under syndens lag, som finns i mina lemmar. 24 Jag eländiga människa! Vem skall rädda mig från den kropp som genomlider denna död? 25 Gud vare tack genom Jesus Kristus, vår Herre! Så är jag då själv med mitt sinne slav under Guds lag, men med mitt kött under syndens lag.
Paulus tar här upp sig själv som ett exempel på en ofullkomlig människa. Även om man som ofullkomlig männsika vill göra allt rätt, som att hålla Guds bud, kommer man aldrig lyckas göra det 100% på grund av ofullkomligheten som är ärvd från Adam och Eva. Paulus beskriver här hur han med sitt sinne kan tjäna Gud som en kristen och ha sin lust i Bibeln, i "Guds lag", men är fånge under "synden" i kropp född som en ofullkomlig människa. Men Så tacka Paulus för Jesu lösenoffer, där man trots att man är ofullkomlig och inte kan göra allt rätt, ändå på grund av tro kan få förlåtelse för synder och betraktas av Gud som "rättfärdig".
torsdag 18 juli 2013
onsdag 17 juli 2013
Romarna 1-3
Romarna 1-3
1:19-20 19 därför att det som kan vara känt om Gud är uppenbart bland dem; Gud har ju gjort det uppenbart för dem. 20 Hans osynliga egenskaper ses nämligen tydligt alltifrån världens skapelse, ja, hans eviga makt och gudomlighet, eftersom de uppfattas genom de ting som är gjorda
Ja, det sägs här att Guds egenskaper, hans personlighet syns i det skapade. Titta till exempel på universum som är stort men ändå expanderar. Det är ett exempel på "stor kraft". Kollar man på den enorma mångfald i naturen med olika djur som har instinkter och förmågor för att klara sig. Myran t.ex. som kan bära, jag tror det är 8 gånger sin egen vikt och alltid hittar tillbaka till myrstacken. Mängden och variationen av djur tyder på vishet. Ta också papegojan, som är skicklig på härma och prata som ett exempel på humor.
Bibeln säger här alltså att allt vi ser runt omkring oss, universum, livet på jorden med djuren som är kodat i DNA - allt detta med mera säger att det finns en konstruktör, någon som har gjort allting - en Gud och skapare.
2:14-15 14 Ty när folk av nationerna, som är utan lag, av naturen gör vad som hör till lagen, då är dessa, fastän de är utan lag, sin egen lag. 15 De visar ju att lagens innehåll är skrivet i deras hjärtan, i det att deras samvete vittnar tillsammans med dem och deras egna tankar inbördes anklagar eller också försvarar dem.
Paulus skriver här om att alla människor (i normala fall) har ett samvete, en inbyggd känsla för vad som är rätt och vad som är fel. T.ex. så förstår människor över hela jorden att det är fel att mörda, det behöver liksom inte förklaras för att det är naturligt underförstått. Denna känsla av rätt och fel, ett samvete - varifrån kommer den? Bibelns förklaring är att vi människor är skapade till "Guds avbild" så att vi kan efterlikna hans egenskaper som ex. kärlek, och i detta har vi även fått samveten.
2:28-30 28 Ty jude är inte den som är det utvärtes, och omskärelse är inte det som sker utvärtes på köttet; 29 utan jude är den som är det invärtes, och hans omskärelse är hjärtats omskärelse genom ande och inte genom en skriven lagsamling. Han får sitt beröm, inte av människor utan av Gud.
Här förklarar Paulus att inför Gud är det inte längre att vara Jude inom Judendomen som hade Guds godkännande, utan den kristna församlingen hade fått Guds godkännande, som flyttats bort från Judendomen då man dödade Guds egen son Jesus Kristus. Så här förklarar Paulus att det viktiga för Gud är "hjärtats omskärelse" och inte "fysisk omskärelse". En hjärtats omskärelse handlar om att ha tagit emot Jesus och kristendomen genom att som Kristen försöka efterlikna Jesus Kristus i hur han var och vad han gjorde.
3:19-20 19 Nu vet vi att allt vad lagen säger, det talar den till dem som är under lagen, för att varje mun skall täppas till och hela världen bli straffskyldig inför Gud. 20 Därför skall inget kött genom laggärningar förklaras rättfärdigt inför honom; genom lag kommer nämligen den exakta kunskapen om synd.
Paulus tar här upp att lagen inte kunde gen någon Guds godkännande, räddning och evigt liv. Utan att lagen istället dömde folk som syndare, för ingen människa kunde uppfylla hela lagen, utom Jesus Kristus, och därför visade lagen att alla ofullkomliga människor var syndare.
3:21-24 21 Men utan lag har nu Guds rättfärdighet gjorts uppenbar, såsom den är omvittnad av lagen och profeterna; 22 ja, Guds rättfärdighet genom tron på Jesus Kristus, för alla som har tro. Det är nämligen ingen åtskillnad. 23 Alla har ju syndat och saknar Guds härlighet, 24 och som en fri gåva blir de nu förklarade rättfärdiga genom hans oförtjänta omtanke, med hjälp av frigörelsen genom lösen som betalats i Kristus Jesus.
Här är fortsättningen till de föregående verserna som förklarade att ingen förklaras "rättfärdig" genom Mose lag. Utan det som ger rättfärdighet är tro På Jesus Kristus, där Jesu lösenoffer (där han dog för att vi andra ska få leva) är en Grundval för att kunna räknas som "rättfärdig", och godkännas i sin tro på Gud.
1:19-20 19 därför att det som kan vara känt om Gud är uppenbart bland dem; Gud har ju gjort det uppenbart för dem. 20 Hans osynliga egenskaper ses nämligen tydligt alltifrån världens skapelse, ja, hans eviga makt och gudomlighet, eftersom de uppfattas genom de ting som är gjorda
Ja, det sägs här att Guds egenskaper, hans personlighet syns i det skapade. Titta till exempel på universum som är stort men ändå expanderar. Det är ett exempel på "stor kraft". Kollar man på den enorma mångfald i naturen med olika djur som har instinkter och förmågor för att klara sig. Myran t.ex. som kan bära, jag tror det är 8 gånger sin egen vikt och alltid hittar tillbaka till myrstacken. Mängden och variationen av djur tyder på vishet. Ta också papegojan, som är skicklig på härma och prata som ett exempel på humor.
Bibeln säger här alltså att allt vi ser runt omkring oss, universum, livet på jorden med djuren som är kodat i DNA - allt detta med mera säger att det finns en konstruktör, någon som har gjort allting - en Gud och skapare.
2:14-15 14 Ty när folk av nationerna, som är utan lag, av naturen gör vad som hör till lagen, då är dessa, fastän de är utan lag, sin egen lag. 15 De visar ju att lagens innehåll är skrivet i deras hjärtan, i det att deras samvete vittnar tillsammans med dem och deras egna tankar inbördes anklagar eller också försvarar dem.
Paulus skriver här om att alla människor (i normala fall) har ett samvete, en inbyggd känsla för vad som är rätt och vad som är fel. T.ex. så förstår människor över hela jorden att det är fel att mörda, det behöver liksom inte förklaras för att det är naturligt underförstått. Denna känsla av rätt och fel, ett samvete - varifrån kommer den? Bibelns förklaring är att vi människor är skapade till "Guds avbild" så att vi kan efterlikna hans egenskaper som ex. kärlek, och i detta har vi även fått samveten.
2:28-30 28 Ty jude är inte den som är det utvärtes, och omskärelse är inte det som sker utvärtes på köttet; 29 utan jude är den som är det invärtes, och hans omskärelse är hjärtats omskärelse genom ande och inte genom en skriven lagsamling. Han får sitt beröm, inte av människor utan av Gud.
Här förklarar Paulus att inför Gud är det inte längre att vara Jude inom Judendomen som hade Guds godkännande, utan den kristna församlingen hade fått Guds godkännande, som flyttats bort från Judendomen då man dödade Guds egen son Jesus Kristus. Så här förklarar Paulus att det viktiga för Gud är "hjärtats omskärelse" och inte "fysisk omskärelse". En hjärtats omskärelse handlar om att ha tagit emot Jesus och kristendomen genom att som Kristen försöka efterlikna Jesus Kristus i hur han var och vad han gjorde.
3:19-20 19 Nu vet vi att allt vad lagen säger, det talar den till dem som är under lagen, för att varje mun skall täppas till och hela världen bli straffskyldig inför Gud. 20 Därför skall inget kött genom laggärningar förklaras rättfärdigt inför honom; genom lag kommer nämligen den exakta kunskapen om synd.
Paulus tar här upp att lagen inte kunde gen någon Guds godkännande, räddning och evigt liv. Utan att lagen istället dömde folk som syndare, för ingen människa kunde uppfylla hela lagen, utom Jesus Kristus, och därför visade lagen att alla ofullkomliga människor var syndare.
3:21-24 21 Men utan lag har nu Guds rättfärdighet gjorts uppenbar, såsom den är omvittnad av lagen och profeterna; 22 ja, Guds rättfärdighet genom tron på Jesus Kristus, för alla som har tro. Det är nämligen ingen åtskillnad. 23 Alla har ju syndat och saknar Guds härlighet, 24 och som en fri gåva blir de nu förklarade rättfärdiga genom hans oförtjänta omtanke, med hjälp av frigörelsen genom lösen som betalats i Kristus Jesus.
Här är fortsättningen till de föregående verserna som förklarade att ingen förklaras "rättfärdig" genom Mose lag. Utan det som ger rättfärdighet är tro På Jesus Kristus, där Jesu lösenoffer (där han dog för att vi andra ska få leva) är en Grundval för att kunna räknas som "rättfärdig", och godkännas i sin tro på Gud.
tisdag 16 juli 2013
Apostlagärningarna 27-28
Apostlagärningarna 27-28
27:1 27 När det nu var bestämt att vi skulle segla i väg till Italien, överlämnade man både Paulus och några andra fångar till en officer vid namn Julius från den kejserliga truppstyrkan.
Paulus överlämnas till officeren vid namn Julius och kapitel 27 tar upp resan mot Rom
27:41-44 41 Och när de stötte på ett rev, spolat av havet på ömse sidor, satte de skeppet på grund, och fören rände hårt på och satt orubbligt fast, men aktern började våldsamt brytas sönder. 42 Då fattade soldaterna beslutet att döda fångarna, så att ingen skulle kunna simma bort och komma undan. 43 Men officeren ville gärna föra Paulus välbehållen fram och hindrade dem i deras avsikt. Och han befallde att de som kunde simma skulle hoppa i vattnet och ta sig i land först, 44 och därefter de övriga, somliga på plankor och somliga på vrakdelar från båten. Och så gick det till att alla fördes välbehållna i land.
Ja, skeppet förliser och soldaterna får panik och vill döda fångarna för att ingen ska smita, men officeren hindrar dem och alla kommer i land säkert.
28:1-2 28 Och när vi hade blivit räddade, då fick vi veta att ön hette Malta. 2 Och folket där, som talade ett främmande språk, visade oss ovanlig människokärlek, för de gjorde upp eld och tog hjälpsamt emot oss alla på grund av regnet som föll och på grund av kölden.
Detta är häftigt att Paulus och de andra på Malta där de kommit iland visas "ovanlig människokärlek". Detta visar att det finns goda människor som man kan stöta på när man minst väntar det. Men de riktigt riktigt goda människorna växer inte på träd, och det är tydligt att dessa här på malta var "ovanligt goda" i hur de brydde sig och hjälpte till.
28:17, 23-24 17 Tre dagar senare kallade han emellertid samman dem som var judarnas främsta män. När de hade samlats, började han med att säga till dem: ”Män, bröder, fastän jag inte hade gjort något emot folket eller våra förfäders seder och bruk, överlämnades jag som fånge från Jerusalem i romarnas händer...23 De bestämde nu om en dag med honom, och de kom i ännu större antal till honom i hans tillfälliga bostad. Och han förklarade saken för dem genom att grundligt vittna om Guds kungarike och genom att tala övertygande med dem om Jesus, och han utgick då både från Moses lag och från profeterna, från morgonen ända till kvällen. 24 Och somliga började tro på det som sades; andra ville inte tro.
Så väl framme i Rom så kallar Paulus samman judarna. De träffas och Paulus vittnar grundligt om "Guds Kungarike". Jesus menade sig vara Guds kungarikes representant när han i evangelierna sade att "Guds kungarike är i er mitt". Så Paulus talade alltså övertygande om Jesus också och utgick från skrifterna/bibeln.
Sen sägs det att somlig började tro andra "ville inte" tro. Så är det väl även idag. En del blir övertygade andra inte. Ibland spelar det ingen roll vad någon säger till en annan för det tror som de vill och tycker som de vill.
Men det är viktigt att här lägga märke till att temat här var "Guds Kungarike", Paulus tog upp Jesus som central person i Guds kungarike och han grundande sitt predikande helt på Bibeln genom att hänvisa till "Mose Lag och profeterna".
28:25-28 25 Eftersom de nu var oense med varandra, skildes de åt, medan Paulus gjorde denna enda kommentar: ”Träffande talade den heliga anden genom profeten Jesaja till era förfäder 26 och sade: ’Gå till detta folk och säg: ”Med hörseln skall ni höra men alls inget förstå; och seende skall ni se men alls inget märka. 27 Detta folks hjärta har nämligen blivit oemottagligt, och med öronen har de hört utan att reagera, och sina ögon har de tillslutit; för att de aldrig skall se med sina ögon och höra med sina öron och förstå med hjärtat och vända om, så att jag skall kunna läka dem.”’ 28 Därför må det vara känt för er att detta, det medel varigenom Gud räddar, har sänts ut till nationerna; de skall helt visst lyssna till det.”
Detta är intressant att Paulus citerade från Jesaja där det profetiskt var förutsagt att judarna, dvs. Abrahams avkomma, inte skulle lyssna till det kristna budskapet om Jesus, det som också Paulus här vittnade om, men då judarna inte tog emot Jesus eller lyssnade till det kristna budskapet skulle det spridas vidare till icke-judar, dvs "nationerna".
27:1 27 När det nu var bestämt att vi skulle segla i väg till Italien, överlämnade man både Paulus och några andra fångar till en officer vid namn Julius från den kejserliga truppstyrkan.
Paulus överlämnas till officeren vid namn Julius och kapitel 27 tar upp resan mot Rom
27:41-44 41 Och när de stötte på ett rev, spolat av havet på ömse sidor, satte de skeppet på grund, och fören rände hårt på och satt orubbligt fast, men aktern började våldsamt brytas sönder. 42 Då fattade soldaterna beslutet att döda fångarna, så att ingen skulle kunna simma bort och komma undan. 43 Men officeren ville gärna föra Paulus välbehållen fram och hindrade dem i deras avsikt. Och han befallde att de som kunde simma skulle hoppa i vattnet och ta sig i land först, 44 och därefter de övriga, somliga på plankor och somliga på vrakdelar från båten. Och så gick det till att alla fördes välbehållna i land.
Ja, skeppet förliser och soldaterna får panik och vill döda fångarna för att ingen ska smita, men officeren hindrar dem och alla kommer i land säkert.
28:1-2 28 Och när vi hade blivit räddade, då fick vi veta att ön hette Malta. 2 Och folket där, som talade ett främmande språk, visade oss ovanlig människokärlek, för de gjorde upp eld och tog hjälpsamt emot oss alla på grund av regnet som föll och på grund av kölden.
Detta är häftigt att Paulus och de andra på Malta där de kommit iland visas "ovanlig människokärlek". Detta visar att det finns goda människor som man kan stöta på när man minst väntar det. Men de riktigt riktigt goda människorna växer inte på träd, och det är tydligt att dessa här på malta var "ovanligt goda" i hur de brydde sig och hjälpte till.
28:17, 23-24 17 Tre dagar senare kallade han emellertid samman dem som var judarnas främsta män. När de hade samlats, började han med att säga till dem: ”Män, bröder, fastän jag inte hade gjort något emot folket eller våra förfäders seder och bruk, överlämnades jag som fånge från Jerusalem i romarnas händer...23 De bestämde nu om en dag med honom, och de kom i ännu större antal till honom i hans tillfälliga bostad. Och han förklarade saken för dem genom att grundligt vittna om Guds kungarike och genom att tala övertygande med dem om Jesus, och han utgick då både från Moses lag och från profeterna, från morgonen ända till kvällen. 24 Och somliga började tro på det som sades; andra ville inte tro.
Så väl framme i Rom så kallar Paulus samman judarna. De träffas och Paulus vittnar grundligt om "Guds Kungarike". Jesus menade sig vara Guds kungarikes representant när han i evangelierna sade att "Guds kungarike är i er mitt". Så Paulus talade alltså övertygande om Jesus också och utgick från skrifterna/bibeln.
Sen sägs det att somlig började tro andra "ville inte" tro. Så är det väl även idag. En del blir övertygade andra inte. Ibland spelar det ingen roll vad någon säger till en annan för det tror som de vill och tycker som de vill.
Men det är viktigt att här lägga märke till att temat här var "Guds Kungarike", Paulus tog upp Jesus som central person i Guds kungarike och han grundande sitt predikande helt på Bibeln genom att hänvisa till "Mose Lag och profeterna".
28:25-28 25 Eftersom de nu var oense med varandra, skildes de åt, medan Paulus gjorde denna enda kommentar: ”Träffande talade den heliga anden genom profeten Jesaja till era förfäder 26 och sade: ’Gå till detta folk och säg: ”Med hörseln skall ni höra men alls inget förstå; och seende skall ni se men alls inget märka. 27 Detta folks hjärta har nämligen blivit oemottagligt, och med öronen har de hört utan att reagera, och sina ögon har de tillslutit; för att de aldrig skall se med sina ögon och höra med sina öron och förstå med hjärtat och vända om, så att jag skall kunna läka dem.”’ 28 Därför må det vara känt för er att detta, det medel varigenom Gud räddar, har sänts ut till nationerna; de skall helt visst lyssna till det.”
Detta är intressant att Paulus citerade från Jesaja där det profetiskt var förutsagt att judarna, dvs. Abrahams avkomma, inte skulle lyssna till det kristna budskapet om Jesus, det som också Paulus här vittnade om, men då judarna inte tog emot Jesus eller lyssnade till det kristna budskapet skulle det spridas vidare till icke-judar, dvs "nationerna".
måndag 15 juli 2013
Apostlagärningarna 24-26
Apostlagärningarna 24-46
24:5-6 5 Vi har nämligen funnit att den här mannen är en pest och eggar till omstörtande verksamhet bland alla judarna på hela den bebodda jorden och är anförare för nasaréernas sekt, 6en som också har försökt vanhelga templet, och vi grep honom.
Så översteprästen och en offentlig talare vid namn Terrtullus kommer inför ståthållaren Felix, då säger Tertullus dessa ord i anklagelse mot Paulus. Paulus kallas pest, och hans vittnande om Jesus kallas "omstörtande verksamhet" och de första kristna på den tiden som Paulus hade blivit en av kallades för "nasaréernas sekt".
Vad påminner detta om? Påminner det inte mycket om hur Jehovas vittnen blir kritiserade och kallade sekt med mera?
24:12-16 12 och varken i templet eller i synagogorna eller ute i staden fann man mig diskutera med någon eller vålla att en pöbelhop strömmade samman. 13 Inte heller kan de för dig bevisa det som man anklagar mig för just nu. 14 Men detta tillstår jag för dig, att jag, enligt den väg som man kallar en ’sekt’, på detta sätt ägnar helig tjänst åt mina förfäders Gud, eftersom jag tror allt som är framställt i lagen och skrivet hos profeterna; 15 och jag har ett hopp till Gud, ett hopp som också dessa män själva hyser, att det skall ske en uppståndelse för både de rättfärdiga och de orättfärdiga.
Delar av Paulus försvarstal där han säger att han inte bråkat och vållat pöbelhopar utan åkte upp till Jerusalem för att tillbe. Paulus menar att judarna inte har några bevis för sina anklagelser och att han bara ägnar Gud helig tjänst , och faktiskt tror på det skrivet i lagen, däribland att det ska ske en uppståndelse för både rättfärdiga och orättfärdiga. Felix behåller Paulus hos sig.
25:1-3 25 När alltså Festus hade tillträtt som ståthållare över provinsen, begav han sig tre dagar senare upp till Jerusalem från Caesarẹa; 2 och de främsta prästerna och judarnas främsta män lämnade då en anmälan mot Paulus till honom. Och de började vädja till honom 3 och begärde som en ynnest åt sig, riktad mot Paulus, att han skulle låta hämta honom till Jerusalem; de förberedde nämligen ett bakhåll för att döda honom utefter vägen.
Så Felix efterträds av Festus, judarna kommer igen med anklagelser mot Paulus.
25:7-8,11 7 När han kom dit, ställde sig de judar som hade kommit ner från Jerusalem runt omkring honom och riktade en mängd svåra beskyllningar mot honom utan att kunna ge bevis för dem. 8 Men Paulus sade till sitt försvar: ”Varken mot judarnas lag eller mot templet eller mot kejsaren har jag begått någon synd.”... 11 Om jag å ena sidan verkligen är en förbrytare och har begått något som förtjänar döden, då ber jag inte att få slippa ifrån att dö; om å andra sidan inget av detta existerar som dessa män anklagar mig för, då kan ingen utlämna mig åt dem som en ynnestbevisning. Jag vädjar till kejsaren!”...
I Caesarea får judarna igen anklaga Paulus, men de har egentligen ingenting att komma med, inga bevis. Paulus vädjar till kejsaren. Senare i kapitel 25 beskrivs hur kung Agrippa och Berenike besöker Festus i Caesarea, Festus berättar om Paulus för dem och så ska de låta Paulus framträda igen inför Berenike och Agrippa och bemöta judarnas anklagelser för att Festus ska kunna beskriva i ett brev till kejsaren vad Paulus är anklagad för.
26:2, 5-7, 22B-23, 28, 32 2 ”Kung Agrịppa, jag skattar mig lycklig att det är inför dig som jag i dag skall försvara mig beträffande allt som jag anklagas för av judar,...5 som förut har känt till mig från första stunden, om de bara vill vittna, att jag har levt som farisé enligt den strängaste sekten i vår form av gudsdyrkan. 6 Och ändå står jag nu och skall dömas för hoppet om det som Gud har lovat våra förfäder, 7 medan vårt folks tolv stammar hoppas nå fram till uppfyllelsen av detta löfte genom att med intensitet ägna honom helig tjänst natt och dag.Det är för det hoppets skull, o kung, som jag anklagas av judar...men jag säger inget annat än vad både profeterna och Mose har sagt skulle komma att inträffa, 23 nämligen att Messias skulle lida och att han, som den förste att bli uppväckt från de döda, skulle komma att förkunna ljus både för detta folk och för nationerna.”...28 Men Agrịppa sade till Paulus: ”På kort tid skulle du övertala mig att bli kristen.”...32 Dessutom sade Agrịppa till Festus: ”Den mannen hade kunnat friges, om han inte hade vädjat till kejsaren.”
Paulus beskriver sin bakgrund i sitt försvarstal, att han är född och uppvuxen som farisé och han var nitisk för judendomen innan han fick den övernaturliga synen där han fick se den uppståndne Jesus och Paulus beskriver att han är anklagad för sin tro på de dödas uppståndelse och att det han predikar är vad profeterna och Mose förutsagt. Nämligen att Messias skulle lida, dö och bli uppväckt. Kung Agrippa känner till Judendom och profeterna så han säger inte bara att Paulus på kort skulle övertyga honom att bli kristen utan att Paulus egentligen inte är skyldig till nåt som Judarna anklagar honom för och han kunnat friges om han inte vädjat till kejsaren.
24:5-6 5 Vi har nämligen funnit att den här mannen är en pest och eggar till omstörtande verksamhet bland alla judarna på hela den bebodda jorden och är anförare för nasaréernas sekt, 6en som också har försökt vanhelga templet, och vi grep honom.
Så översteprästen och en offentlig talare vid namn Terrtullus kommer inför ståthållaren Felix, då säger Tertullus dessa ord i anklagelse mot Paulus. Paulus kallas pest, och hans vittnande om Jesus kallas "omstörtande verksamhet" och de första kristna på den tiden som Paulus hade blivit en av kallades för "nasaréernas sekt".
Vad påminner detta om? Påminner det inte mycket om hur Jehovas vittnen blir kritiserade och kallade sekt med mera?
24:12-16 12 och varken i templet eller i synagogorna eller ute i staden fann man mig diskutera med någon eller vålla att en pöbelhop strömmade samman. 13 Inte heller kan de för dig bevisa det som man anklagar mig för just nu. 14 Men detta tillstår jag för dig, att jag, enligt den väg som man kallar en ’sekt’, på detta sätt ägnar helig tjänst åt mina förfäders Gud, eftersom jag tror allt som är framställt i lagen och skrivet hos profeterna; 15 och jag har ett hopp till Gud, ett hopp som också dessa män själva hyser, att det skall ske en uppståndelse för både de rättfärdiga och de orättfärdiga.
Delar av Paulus försvarstal där han säger att han inte bråkat och vållat pöbelhopar utan åkte upp till Jerusalem för att tillbe. Paulus menar att judarna inte har några bevis för sina anklagelser och att han bara ägnar Gud helig tjänst , och faktiskt tror på det skrivet i lagen, däribland att det ska ske en uppståndelse för både rättfärdiga och orättfärdiga. Felix behåller Paulus hos sig.
25:1-3 25 När alltså Festus hade tillträtt som ståthållare över provinsen, begav han sig tre dagar senare upp till Jerusalem från Caesarẹa; 2 och de främsta prästerna och judarnas främsta män lämnade då en anmälan mot Paulus till honom. Och de började vädja till honom 3 och begärde som en ynnest åt sig, riktad mot Paulus, att han skulle låta hämta honom till Jerusalem; de förberedde nämligen ett bakhåll för att döda honom utefter vägen.
Så Felix efterträds av Festus, judarna kommer igen med anklagelser mot Paulus.
25:7-8,11 7 När han kom dit, ställde sig de judar som hade kommit ner från Jerusalem runt omkring honom och riktade en mängd svåra beskyllningar mot honom utan att kunna ge bevis för dem. 8 Men Paulus sade till sitt försvar: ”Varken mot judarnas lag eller mot templet eller mot kejsaren har jag begått någon synd.”... 11 Om jag å ena sidan verkligen är en förbrytare och har begått något som förtjänar döden, då ber jag inte att få slippa ifrån att dö; om å andra sidan inget av detta existerar som dessa män anklagar mig för, då kan ingen utlämna mig åt dem som en ynnestbevisning. Jag vädjar till kejsaren!”...
I Caesarea får judarna igen anklaga Paulus, men de har egentligen ingenting att komma med, inga bevis. Paulus vädjar till kejsaren. Senare i kapitel 25 beskrivs hur kung Agrippa och Berenike besöker Festus i Caesarea, Festus berättar om Paulus för dem och så ska de låta Paulus framträda igen inför Berenike och Agrippa och bemöta judarnas anklagelser för att Festus ska kunna beskriva i ett brev till kejsaren vad Paulus är anklagad för.
26:2, 5-7, 22B-23, 28, 32 2 ”Kung Agrịppa, jag skattar mig lycklig att det är inför dig som jag i dag skall försvara mig beträffande allt som jag anklagas för av judar,...5 som förut har känt till mig från första stunden, om de bara vill vittna, att jag har levt som farisé enligt den strängaste sekten i vår form av gudsdyrkan. 6 Och ändå står jag nu och skall dömas för hoppet om det som Gud har lovat våra förfäder, 7 medan vårt folks tolv stammar hoppas nå fram till uppfyllelsen av detta löfte genom att med intensitet ägna honom helig tjänst natt och dag.Det är för det hoppets skull, o kung, som jag anklagas av judar...men jag säger inget annat än vad både profeterna och Mose har sagt skulle komma att inträffa, 23 nämligen att Messias skulle lida och att han, som den förste att bli uppväckt från de döda, skulle komma att förkunna ljus både för detta folk och för nationerna.”...28 Men Agrịppa sade till Paulus: ”På kort tid skulle du övertala mig att bli kristen.”...32 Dessutom sade Agrịppa till Festus: ”Den mannen hade kunnat friges, om han inte hade vädjat till kejsaren.”
Paulus beskriver sin bakgrund i sitt försvarstal, att han är född och uppvuxen som farisé och han var nitisk för judendomen innan han fick den övernaturliga synen där han fick se den uppståndne Jesus och Paulus beskriver att han är anklagad för sin tro på de dödas uppståndelse och att det han predikar är vad profeterna och Mose förutsagt. Nämligen att Messias skulle lida, dö och bli uppväckt. Kung Agrippa känner till Judendom och profeterna så han säger inte bara att Paulus på kort skulle övertyga honom att bli kristen utan att Paulus egentligen inte är skyldig till nåt som Judarna anklagar honom för och han kunnat friges om han inte vädjat till kejsaren.
söndag 14 juli 2013
Dödsriket - Sheol
Som jag tidigare skrev tidigare så kan det hebreiska ordet "Sheol" översättas som "mänsklighetens gemensamma grav". Sheol är inte en enskild plats eller en enskild grav.
Ordet she’ōl tycks vara avlett från verbet sha’ạl, som betyder ”fråga efter”, eller ”begära”. Man kan säga att Sheol därför är de dödas gemensamma område, den plats dit alla som dör kommer. Sheol "tar emot" eller "frågar efter" alla människors döda.
I första Moseboken kapitel 37 och vers 35 står det till exempel "Och alla hans söner och alla hans döttrar reste sig för att trösta honom, men han vägrade att låta trösta sig och sade: ”För jag kommer att fara sörjande ner till min son i Sheọl!” Och hans far fortsatte att gråta över honom."
Ordet she’ōl tycks vara avlett från verbet sha’ạl, som betyder ”fråga efter”, eller ”begära”. Man kan säga att Sheol därför är de dödas gemensamma område, den plats dit alla som dör kommer. Sheol "tar emot" eller "frågar efter" alla människors döda.
I första Moseboken kapitel 37 och vers 35 står det till exempel "Och alla hans söner och alla hans döttrar reste sig för att trösta honom, men han vägrade att låta trösta sig och sade: ”För jag kommer att fara sörjande ner till min son i Sheọl!” Och hans far fortsatte att gråta över honom."
och i Ordspråksboken kapitel 30 och verserna 15-16 lyder "15Blodiglarna har två döttrar som ropar: ”Ge! Ge!” Det är tre ting som inte blir mätta, fyra som aldrig säger: ”Nog!”: 16 Sheọl och det ofruktsamma moderlivet, jorden som aldrig mättas med vatten och elden som aldrig säger: ”Nog!”"
I 1917 års Bibelöversättning och även på de flesta ställen i Bibel 2000 har ordet Sheol översatts till "dödsriket". I en del översättningar har ordet Sheol översatts med "helvetet". Men som jag skrev i det tidigare inlägget i bloggen om "döden" så står det i Bibeln att de döda inte existerar på något sätt. Att de döda varken kan tänka, känna eller påverka. Därför kan de döda inte plågas eller plåga någon annan i ett helvete.
I Encyclopædia Britannica sägs det: ”Sheol låg någonstans ’under’
jorden. ... De döda befann sig inte i ett tillstånd av vare sig pina
eller njutning. Sheol var inte förbundet med de rättfärdigas belöning
och inte heller med de ondskefullas straff. Både goda och onda, tyranner
och helgon, kungar och föräldralösa, israeliter och hedningar – alla
sov de tillsammans utan att vara medvetna om varandra.” (1971, bd 11,
sid. 276)
Genom Grekiska läror, teorier och filosofier kom tron på den odödliga själen, men det är tydligt att Bibeln i sig inte stöter den läran i sin beskrivning av "Sheol" eller "dödsriket".
Psalm kapitel 6 och verserna 4-5 visar också indirekt att det i Sheol inte finns odödliga själar utan att de människor som dött varken kan ära Gud eller göra någonting annat heller: "4 Vänd tillbaka, Jehova, undsätt min själ; rädda mig för din kärleksfulla omtankes skull. 5 Ty i döden är det ingen som nämner dig;
vem prisar dig i Sheọl?"
Enligt Bibelns kronologi över människornas ursprung så var Abel, Adam och Evas förstfödde son den första människan som dog för att därefter hamna i Sheol.
Aposteln Petrus citerade på pingsten år 33 v.t. Psalm 16:10: "Ty du skall inte lämna min själ i Sheọl. Du skall inte tillåta att din lojale ser gravens djup." och tillämpade de orden som en profetisk uppfyllelse på Jesus Kristus som efter sin död inte skulle lämnas kvar i "Sheol" utan uppväckas till liv igen på den tredje dagen.
Aposteln Petrus ord som är återgivna av Lukas i Apostlagärningarnas andra kapitel verserna 25-27,29-32 använder dock ordet "Hades" istället för "Sheol": "25 David säger ju beträffande honom: ’Jag har ständigt haft Jehova för mina ögon, ty han är vid min högra sida för att jag aldrig skall rubbas. 26 Därför gläder sig mitt hjärta och jublar min tunga. Ja, också min kropp skall komma till ro i ett hopp; 27 för du skall inte lämna min själ i Hades, inte heller skall du tillåta att din lojale ser förgängelse...Män, bröder, det är tillåtet att fritt och öppet tala till er om familjeöverhuvudet David, att han både dog och blev begravd, och hans minnesgrav finns ibland oss än i dag. 30 Eftersom han nu var en profet och visste att Gud med ed hade lovat honom att sätta en av hans avkomlingar på hans tron, 31 såg han på förhand och talade om Messias uppståndelse, att han inte blev övergiven i Hades och att hans kropp inte heller såg förgängelse. 32 Denne Jesus har Gud uppväckt, vilket vi alla är vittnen om."
Det blir alltså tydligt att "Sheol" är samma plats som på Grekiska kallas för "Hades".
Video på Youtube om Sheols geofrafiska läge
Det blir alltså tydligt att "Sheol" är samma plats som på Grekiska kallas för "Hades".
Video på Youtube om Sheols geofrafiska läge
Apostlagärningarna 22-23
Apostlagärningarna 22-23
22:3-4, 6-7, 22 3 ”Jag är jude, född i Tarsos i Kilikien, men uppfostrad i denna stad vid Gamạliels fötter, undervisad enligt den fäderneärvda lagens stränghet, och jag var nitisk för Gud alldeles som ni alla är nu i dag. 4 Och jag förföljde den Vägen ända till döds och band både män och kvinnor och överlämnade dem till fängelser,...6 Men när jag var på väg och närmade mig Damaskus, hände det ungefär vid middagstiden att ett starkt ljussken från himlen plötsligt strålade runt omkring mig, 7 och jag föll till marken och hörde en röst säga till mig: ’Saul, Saul, varför förföljer du mig?...22 Nu hade de hört på honom ända till detta ord, och de höjde sina röster och sade: ”Bort från jorden med en sådan; han borde ju inte få leva!”
Paulus är alltså gripen av en militärbefälhavare efter att ha blivit anklagad av Judarna. Paulus berättar att han är uppväxt som jude, och framträdande sådan, men att han får en övernaturlig syn där den uppståndna Jesus frågar Paulus varför han förföljer honom. Sen blir Paulus själv kristen och börjar predika om Jesus. Men folkskarans reaktion blir att skrika att man ska döda Paulus.
Tänk att Paulus som jude i sin nit trodde han gjorde rätt i att förfölja de kristna blev nu själv förföljd av judarna som ville få honom dödad. Det är väl skönt att man här nu i Sverige inte möter ett sånt motstånd som kristen som Paulus mötte.
23:1, 6-8, 10 23 Paulus såg med fast blick på Sanhedrịn och sade: ”Män, bröder, jag har levt mitt liv inför Gud med ett fullkomligt rent samvete intill denna dag.”...6 När nu Paulus konstaterade att den ena delen bestod av sadducéer, den andra däremot av fariséer, ropade han i Sanhedrịn: ”Män, bröder, jag är farisé, son av fariséer. På grund av hoppet om de dödas uppståndelse håller jag på att dömas.” 7 När han sade detta, uppstod oenighet mellan fariséerna och sadducéerna, och de församlade delade sig i två läger. 8 Sadducéerna säger nämligen att det varken finns uppståndelse eller ängel eller ande, medan fariséerna öppet bekänner sin tro på allt detta...10 När nu oenigheten blev stor, blev militärbefälhavaren rädd att Paulus skulle slitas i stycken av dem, och han befallde soldatstyrkan att gå ner och rycka honom ur deras mitt och föra honom in i förläggningen.
Så Paulus står inför Sanhedrin, ser att det är både fariseer och Sadducéer närvarande och försvarar sig med att påpeka sin tro på de dödas uppståndelse som splittrar Sanhedrin i två delar. Det var helt sant, Paulus trodde på Jesus hade uppstått, Jesus hade visat sig för Paulus i en övernaturlig syn. Militärbefälhavaren får gå hämta Paulus och skickar honom sen till Ståthållaren Felix där han ska få försvara sig igen emot Judarnas anklagelser.
22:3-4, 6-7, 22 3 ”Jag är jude, född i Tarsos i Kilikien, men uppfostrad i denna stad vid Gamạliels fötter, undervisad enligt den fäderneärvda lagens stränghet, och jag var nitisk för Gud alldeles som ni alla är nu i dag. 4 Och jag förföljde den Vägen ända till döds och band både män och kvinnor och överlämnade dem till fängelser,...6 Men när jag var på väg och närmade mig Damaskus, hände det ungefär vid middagstiden att ett starkt ljussken från himlen plötsligt strålade runt omkring mig, 7 och jag föll till marken och hörde en röst säga till mig: ’Saul, Saul, varför förföljer du mig?...22 Nu hade de hört på honom ända till detta ord, och de höjde sina röster och sade: ”Bort från jorden med en sådan; han borde ju inte få leva!”
Paulus är alltså gripen av en militärbefälhavare efter att ha blivit anklagad av Judarna. Paulus berättar att han är uppväxt som jude, och framträdande sådan, men att han får en övernaturlig syn där den uppståndna Jesus frågar Paulus varför han förföljer honom. Sen blir Paulus själv kristen och börjar predika om Jesus. Men folkskarans reaktion blir att skrika att man ska döda Paulus.
Tänk att Paulus som jude i sin nit trodde han gjorde rätt i att förfölja de kristna blev nu själv förföljd av judarna som ville få honom dödad. Det är väl skönt att man här nu i Sverige inte möter ett sånt motstånd som kristen som Paulus mötte.
23:1, 6-8, 10 23 Paulus såg med fast blick på Sanhedrịn och sade: ”Män, bröder, jag har levt mitt liv inför Gud med ett fullkomligt rent samvete intill denna dag.”...6 När nu Paulus konstaterade att den ena delen bestod av sadducéer, den andra däremot av fariséer, ropade han i Sanhedrịn: ”Män, bröder, jag är farisé, son av fariséer. På grund av hoppet om de dödas uppståndelse håller jag på att dömas.” 7 När han sade detta, uppstod oenighet mellan fariséerna och sadducéerna, och de församlade delade sig i två läger. 8 Sadducéerna säger nämligen att det varken finns uppståndelse eller ängel eller ande, medan fariséerna öppet bekänner sin tro på allt detta...10 När nu oenigheten blev stor, blev militärbefälhavaren rädd att Paulus skulle slitas i stycken av dem, och han befallde soldatstyrkan att gå ner och rycka honom ur deras mitt och föra honom in i förläggningen.
Så Paulus står inför Sanhedrin, ser att det är både fariseer och Sadducéer närvarande och försvarar sig med att påpeka sin tro på de dödas uppståndelse som splittrar Sanhedrin i två delar. Det var helt sant, Paulus trodde på Jesus hade uppstått, Jesus hade visat sig för Paulus i en övernaturlig syn. Militärbefälhavaren får gå hämta Paulus och skickar honom sen till Ståthållaren Felix där han ska få försvara sig igen emot Judarnas anklagelser.
lördag 13 juli 2013
Vad händer vid döden?
I Bibelboken Predikarens 9:e kapitel sägs det tydligt vad döden nu innebär för människor nu.
Den 5e versen i Predikaren kapitel 9 lyder såhär: "De levande vet nämligen att de skall dö, men de döda vet ingenting alls, och de har inte längre någon lön, ty minnet av dem är glömt."
Versen säger att de levande "vet" att de ska dö. Men de döda "vet" ingenting. Det är alltså en kontrast som beskrivs. Man måste leva för att vet att man ska dö eller kan dö. De döda vet alltså ingenting alls. Kan man finnas utan att veta nåt? Eller kan man veta nåt utan att finnas? Det låter som svåra filosofiska frågeställningar. Men för att förenkla det hela. Innan man föddes visste man inte att man kunde dö, man visste ingenting. Så det Bibeln säger här är att man vid döden blev som innan man föddes. Alltså visste ingenting, för att man inte fanns, alltså inte existerade.
Om vi kollar på omgivande verser i kapitel 9 i Predikaren så stöds denna tanke att döden är ett tillstånd av att inte existera. Predikaren 9 och vers 6 säger: "Också deras kärlek och deras hat och deras svartsjuka har redan förgåtts, och aldrig någonsin mer har de del i det som görs under solen."
Vers 6 säger här att de döda varken känner kärlek eller hat, för de känner ingenting alls. För man måste finnas för att känna, liksom för att veta, tänka och så vidare. Versen säger vidare att de inte är med vid nånting som sker bland de levande, dvs. "under solen", de döda kan alltså inte påverka de levande på något sätt som en del tror.
En till vers som beskriver mer om tillståndet döden är den 10:e versen i samma kapitel: "Allt som din hand finner att göra, gör det med den kraft du har, ty det finns ingen verksamhet eller planläggning eller kunskap eller vishet i Sheọl, den plats dit du går."
Den här versen säger alltså att man ska använda livet till att göra saker, för sen i döden kan man inget göra. Det hebreiska ordet "Sheol" betyder Mänsklighetens gemensamma grav, och kallas på grekiska för "Hades".
Så de här tre verserna i Predikaren 9:5,6,10 lär alltså att vid döden är det som att man inte finns. Därför man kan inte tänka, känna eller göra nåt. Man kan inte påverka varken sig själv eller andra och man vet inget om nåt.
Vi kan låta Predikaren 9:4 belysa lärdomen: "För den som tillhör de levandes skara finns det nämligen hopp, ty en levande hund har det bättre än ett dött lejon."
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)

